Fauvismen förklaradFauvism explained

Hösten 1905 hängde en grupp unga målare sina dukar i samma rum i Paris. Publiken skrattade, kritikerna rasade, och en ny konstriktning hade fått sitt namn.

In the autumn of 1905 a group of young painters hung their canvases in the same room in Paris. The public laughed, the critics raged, and a new movement had its name.

Rummet som fick Paris att rasaThe room that outraged Paris

Salon d’Automne var en ny utställning, startad 1903 för konst som de officiella salongerna inte ville ha. År 1905 samlades Matisse, André Derain, Maurice de Vlaminck och några till i samma sal. Färgerna var rena, starka och ofta ”fel”: gröna skuggor i ansikten, röda träd, orange hav.

The Salon d’Automne was a new exhibition, founded in 1903 for art the official salons would not show. In 1905 Matisse, André Derain, Maurice de Vlaminck and a few others were hung in the same gallery. Their colours were pure, loud and often “wrong”: green shadows on faces, red trees, orange seas.

I samma rum stod en klassisk skulptur. Kritikern Louis Vauxcelles skämtade i tidningen Gil Blas om en Donatello omgiven av vilddjur, ”fauves”. Det var menat som ett hån, men namnet fastnade.

A classical sculpture stood in the same room. The critic Louis Vauxcelles joked in the newspaper Gil Blas about a Donatello surrounded by wild beasts, “fauves”. It was meant as an insult, but the name stuck.

Färgen blir friColour breaks free

Tidigare skulle färgen beskriva världen: ett äpple var rött för att äpplet var rött. Matisse vände på det. Färgen skulle bära känslan och bygga upp bilden. I Den gröna linjen delar ett grönt streck hans hustru Amélies ansikte i en varm och en kall halva. Det är ingen skugga, det är ett beslut.

Until then, colour was meant to describe the world: an apple was red because the apple was red. Matisse turned that around. Colour should carry feeling and build the picture. In The Green Stripe a green line splits his wife Amélie’s face into a warm half and a cool half. It isn’t a shadow, it’s a decision.

Samma år målade han henne i Kvinna med hatt, som blev utställningens stora skandal. Ändå köptes målningen av syskonen Leo och Gertrude Stein, och det gav Matisse både pengar och självförtroende.

The same year he painted her in Woman with a Hat, the scandal of the exhibition. Even so, the siblings Leo and Gertrude Stein bought it, which gave Matisse both money and confidence.

Sommaren i CollioureThe summer in Collioure

Grunden lades sommaren 1905 i fiskebyn Collioure vid Medelhavet, där Matisse och Derain målade sida vid sida. Matisse kom från ett år av prickmåleri i Paul Signacs efterföljd. Luxe, calme et volupté från 1904 är byggd av små färgpunkter. I Collioure lossnade punkterna till breda, snabba penseldrag, och den vita duken fick lysa igenom.

The groundwork was laid in the summer of 1905 in the fishing village of Collioure on the Mediterranean, where Matisse and Derain painted side by side. Matisse was coming out of a year of dot painting in the manner of Paul Signac. Luxe, Calme et Volupté from 1904 is built from small dabs of colour. In Collioure the dots loosened into broad, quick strokes, and the white canvas was allowed to shine through.

Kort men avgörandeShort-lived but decisive

Fauvismen var aldrig en organiserad rörelse med manifest. Efter ett par år gick konstnärerna åt olika håll. Georges Braque, som anslöt 1906, gick vidare till kubismen tillsammans med Picasso. Derain sökte sig mot ett mer klassiskt måleri. Matisse fortsatte att förenkla.

Fauvism was never an organised movement with a manifesto. Within a couple of years the painters went separate ways. Georges Braque, who joined in 1906, moved on to Cubism with Picasso. Derain turned to a more classical style. Matisse kept simplifying.

Men idén att färgen får vara fri levde vidare, först i den tyska expressionismen och ett halvsekel senare i det amerikanska färgfältsmåleriet.

But the idea that colour can be free lived on, first in German Expressionism and, half a century later, in American colour field painting.